Behovet av digital hjälp mer beroende av livssituation än ålder

En undersökning visar att livssituationen i hög grad inverkar på hur mycket utomstående digital hjälp man får. Något oväntat behöver ensamförsörjarfamiljer mer än de äldre utomstående digital hjälp för att kunna använda och uppdatera datorn och digitaltelevisionen.

Akademiforskare Sakari Taipale vid Jyväskylä universitet har tillsammans med Finlands Akademis spetsforskningsenhet för åldrande och omsorg (Centre of Excellence in Research on Ageing and Care) forskat kring hur familjesituation, ålder och kön inverkar på den hjälp man har gett och tagit emot när det gäller att använda datorn och digitaltelevisionen. Statistikcentralens undersökning om tidsanvändning användes som material. Forskningen har finansierats av Finlands Akademi.

Digital hjälp riktas framförallt till sådana hushåll där tekniken används på ett mångsidigt och aktivt sätt. ”Det faktum att den digitala kompetensen vanligen bara finns hos den ena föräldern gör att behovet av utomstående hjälp ökar i ensamförsörjarfamiljer. Tekniktörstande barn behöver hjälp med att ta i bruk olika apparater och lära känna den digitala världen”, säger Taipale.

Förutom att vara teknikintresserad och ha motivation spelar så kallade vardagsexperter (warm experts) en viktig roll när det gäller att lära sig använda nya apparater och applikationer. Om det inte går att ta till sig ny teknik och applikationer med hjälp av manualen eller om detta kräver orimliga ansträngningar söker man digital hjälp av närstående och vänner som bättre känner till tekniken. Familjerna spelar faktiskt en viktig roll när det gäller att ge och ta emot digital hjälp.

Taipale ledde projektet Sukupolvien väliset suhteet laajakaistayhteiskunnassa (Relationerna mellan generationerna i bredbandssamhället) som handlade om att undersöka hur ny digital teknik skaffas och används i familjer som består av minst tre generationer. Undersökningen stärker uppfattningen att föräldrarna är vardagsexperter för sina barn när det gäller digitala ärenden. I takt med att barnen växer blir det snabbt utbytta roller med tanke på vem som ger och tar emot hjälp, det här gäller visserligen bara frågor som knyter an till att använda den nya tekniken. Barn och unga hjälper gärna sina föräldrar och övriga i familjen i den digitala världen, även om rollen som vardagsexpert också upplevs vara tung och förväntningarna på dem ibland är överdimensionerade.

Det allt mer digitaliserade samhällets nya fenomen är äldre digitala virtuoser

Undersökningen visar att det finns ett svagt samband mellan den digitala hjälpen som har tagits emot och studiedeltagarens ålder, kön och utbildning. Cirka 8 procent av studiedeltagarna anger att hushållet har tagit emot hjälp, medan cirka 9 procent anger att de utan ersättning har hjälpt ett annat hushåll i digitala frågor. Långtidssjuka får mer än andra kostnadsfri digital hjälp av någon utanför hushållet. Merparten av dem som gav digital hjälp var unga män, men könsskillnaderna försvann med stigande ålder.

Det visade sig att dessa vardagsexperter spelade en livsviktig roll för ålderstigna teknikanvändare. Med stöd av familjemedlemmar och vänner kan de fortsätta att använda apparater och applikationer antingen självständigt eller tillsammans med närstående. I familjerna användes tekniken även å någon annans vägnar på grund av dennes svagare fysiska kondition och åldersrelaterade hälsoproblem. Situationen är särskilt besvärlig för sådana mor- och farföräldrar som inte har några närstående eller vänner som kan stöda dem i att använda tekniken.

I undersökningen uppdagades ett nytt fenomen som det alltmer digitaliserade samhället för med sig, nämligen att det bland de äldre i allt större utsträckning finns digitala virtuoser som mot sin vilja måste avstå från att använda informations- och kommunikationsteknik till följd av sjukdom eller svagare fysisk funktionsförmåga. Framöver har vardagsexperterna inte bara i uppgift att motivera och uppmuntra äldre människor att använda teknik, utan behöver även stödja dem att fortsätta använda sig av tekniken liksom att sedan under ordnade former trappa ner den aktiva teknikanvändningen.

Betydande skillnader mellan olika länder i digital hjälp

Det intervjumaterial som samlats in av familjer i Finland, Italien och Slovenien under åren 2014–2015 visar att det finns betydande skillnader mellan länderna när det gäller att ge digital hjälp. Finländska ungdomar fungerar bara sällan som vardagsexperter till sina mor- och farföräldrar. Att ge digital hjälp som sträcker sig över en generation är däremot vanligt i Slovenien, och i vissa familjer till och med systematiskt såsom varje vecka. Det här kan förklaras med deras tradition att flera generationer bor tillsammans, och samtidigt minskar även behovet av vardagskommunikation med tekniska hjälpmedel inom familjerna. I Finland är läget däremot ett annat i och med utspridda familjer och långa avstånd som minskar på de regelbundna sammankomsterna. Samtidigt anser man allmänt att det är svårt att ge digital hjälp med tekniska hjälpmedel, till exempel per telefon eller Skype.

”I alla de undersökta länderna använde de äldsta familjemedlemmarna digital teknik i betydligt mindre utsträckning. Dessutom upplever föräldrar och framförallt mor- och farföräldrar att de har betydligt snävare och svagare färdigheter än de unga”, konstaterar Taipale.