Vattenreningssystem för att avskilja kemiska föroreningar bör utvecklas

De reningsmetoder som allmänt används för att rena vatten har inte nödvändigtvis tillräckligt bra effekt när det gäller skadliga kemiska ämnen som hamnar i hushållsvatten. Klorering eller UV-desinfektion biter bra på sjukdomsalstrande mikrober, men är inte lika bra på att avlägsna skadliga kemiska ämnen. De hälsorisker som mikrober och kemikalier i vattnet ger upphov till undersöktes i ett forskningsprojekt som finansierats av Finlands Akademi. Samtidigt utreddes även hurdana ekonomiska effekter vattenreningsmetoderna har.

I projektet undersöktes i vilken utsträckning sjukdomsalstrande mikrober och kemikalier förekommer, stannar kvar och sprider sig i Kumo älvs vattendrag. Jordbruket, liksom industrins och samhällets avloppsvatten belastar vattendraget. Flodvattnet leds via en förbehandling till en konstgjord infiltrationsprocess där vattnet renas för att användas av konsumenterna. Forskningsresultaten presenterades vid en internationell konferens för vattenbranschen (Water JPI Conference) som arrangerades av Finlands Akademi i Helsingfors.

Forskningen visar att dricksvattnets reningsprocess effektivt avlägsnade sjukdomsalstrande mikrober, medan kemiska föroreningar fanns kvar efter den konstgjorda infiltrationen.

”Observationen väcker frågor om de hälsorisker som skadliga kemiska ämnen ger upphov till. Utifrån den riskbedömning som gjordes överskred emellertid inte ett enda skadligt kemiskt ämne det hälsobaserade gränsvärdet för tillåten daglig dos”, säger forskare Päivi Meriläinen vid Institutet för hälsa och välfärd.

På grund av de risker som skadliga kemiska ämnen ger upphov till finns det anledning att fortsätta forska i behandlingsmetoderna ur ett hälsobaserat och ekonomiskt perspektiv. En dyrare investering kan förebygga risken för att vattendrag förorenas på grund av skadliga ämnen.

Mikrober som förekommer i vattendraget är till exempel intestinala (tarmlevande) norovirus och campylobacter, och de konstaterade mängderna var tillräckligt höga för att orsaka tarminfektion i det fall att obehandlat vatten skulle distribueras som dricksvatten. De halter av skadliga kemiska ämnen som uppmättes i det undersökta vattendraget beror på människors aktiviteter. Till dessa skadliga ämnena hör läkemedel, sötningsmedel och till exempel textiliers olika behandlingsmedel.

Forskningsstudien genomfördes som ett samarbete mellan Institutionen för hälsa och välfärd, Finlands miljöcentral och Statens ekonomiska forskningscentral.