En färsk longitudinell studie visar att ihärdighet i yngre ålder förebådar skolframgång och studieintresse i ett senare skede. Ihärdighet är inte ett personlighetsdrag, utan något som förändras och utvecklas i ungdomsåren. ”Bridging the Gaps” är ett projekt som finansieras av Finlands Akademi och inom vilket för första gången en undersökning har gjorts om uppkomsten av ihärdighet och dess betydelse för de ungas intresse för skolan och skolframgången. 

Studien som är ett resultat av ett internationellt samarbetsprojekt publicerades i tidskriften Journal of Youth and Adolescence i april 2019. Professor Katariina Salmela-Aro som ledde forskningsarbetet betraktar det som ett viktigt resultat att inte det betydelsefulla allena förebådar framgång och entusiasm, utan att det gör det endast i kombination med ihärdighet.  

En tidigare studie i Förenta staterna hävdar att ihärdigheten har två sidor. Den första av dem är en kraftfull ihärdighet, en seg ansträngning i syfte att nå långsiktiga mål och uthållighet att anstränga sig trots de motgångar man stöter på. Den andra sidan är ett starkt intresse, en hängivenhet och en upplevelse av något betydelsefullt.  

“Ihärdighet innebär att den unga satsar på studierna och inte alltför lätt ger upp. Den centrala faktorn i ihärdigheten är energin i en strävan framåt motgångarna till trots. I det betydelsefulla ingår åter att man ser sin egen insats i en kontext med större mål och värden samt en livsinställning. Ett väsentligt resultat är att dessa faktorer tillsammans utgör en nyckel till framgång och välmående. Enbart en riktning utan ihärdighet leder ingen vart, emedan ihärdigheten behöver en riktning”, betonar Salmela-Aro.  

Salmela-Aro betraktar resultat som remarkabelt: “Vår studie påvisar kraften hos ihärdigheten. Resultaten kvarstår trots att vi kontrollerar personlighetsdrag som samvetsgrannhet och betydelsen av akademisk flit. Ett centralt resultat var likaså att tidigare studieframgång och välmående hade kontrollerats i modellerna. Detta visar att ihärdigheten utövar en väsentlig inverkan på välmående och framgång.”  

Hur ihärdigheten utvecklas följdes hos skolelever i årskurs 6 fram till slutet av grundskolan, dvs. från 12 till 16 års ålder. Sammanlagt deltog drygt 2000 skolelever i studien. I den longitudinella undersökningen kontrollerades betydelsen av kön och socioekonomisk status.  

Kan ihärdighet utvecklas genom fostran?

Enligt studien var den viktigaste faktor som förebådar ihärdighet att elever förbinder sig till sina mål. Om de unga inte förbinder sig till några mål, kan de inte dra nytta av sin ihärdighet. I skolan kan lärandet bearbetas så att målen förmänskligas och görs viktiga för eleverna.  

Salmela-Aro påpekar att man nu för en livlig diskussion om förhållandet mellan kognitiva och icke-kognitiva (socio-emotionella) färdigheter samt den riktning i vilken skolan borde utvecklas: “Ihärdigheten är en av de centrala socio-emotionella färdigheterna. Våra resultat utvisar att socio-emotionella färdigheter förebådar kognitiva färdigheter, i detta fall alltså förestående skolframgång.”  

Salmela-Aro uppger att en ny OECD-studie håller på att inledas och att man kommer att undersöka socio-emotionella faktorers betydelse för välmående och skolframgång i olika länder. Forskarna ser att de icke-kognitiva färdigheterna i framtiden kommer att få större betydelse än förr.  

Enligt Salmela-Aro är det viktigt att ta fram nya interventionssätt, förfaringssätt och försök för att höja ihärdigheten hos barn: “Det gör de unga gott att betrakta betydelsen av vardagens skolarbete i ett vidare sammanhang som en del av livet och ställa upp mål som går att nå. Skolan måste även vara en plats där man i trygghet kan misslyckas och lära sig att uthärda motgångar. Man ska inte låta sig slås ned av motgångarna, utan förvärva kraft och ny energi med hjälp av dem. Leve den finska sisun!”