Kaisa Häkkinen tilldelas hederstiteln akademiker inom vetenskap

Forskningsdirektör och professor emeritus Kari Alitalo och professor emerita Kaisa Häkkinen är nya akademiker inom vetenskap. Republikens president Sauli Niinistö tilldelade dem akademikers titel vid presidentföredragningen idag den 27 november.

Titeln akademiker inom vetenskap kan samtidigt innehas av sexton utomordentligt meriterade finländska vetenskapsidkare. Republikens president beviljar akademikertitlarna på framställning av Finlands Akademi.

”Vetenskapens uppgift är att hjälpa människan att förstå sig själv och världen”

Kaisa Häkkinen (f. 1950) var först t.f. professor och sedan professor i finska och finsk litteratur vid Åbo Akademi 1993–1999 och professor i finska vid Åbo universitet 1999–2015. Hon var också dekan för humanistiska fakulteten vid Åbo universitet 2004–2009.

Till hennes viktigaste forskningsområden hör finska språkets historia och utveckling, dess fonologi och morfologiska struktur, dess etymologi och dess lingvistiska lärdomshistoria.  Häkkinen är känd speciellt för sina etymologiska undersökningar. Under 2000-talet har hon särskilt fördjupat sig i gammalt skriftspråk och Mikael Agricolas språk.

Kaisa Häkkinen har avfattat talrika monografier, av vilka kan nämnas Agricolasta nykykieleen: Suomen kirjakielen historia (Från Agricola till vår tids språk: Det finska skriftspråkets historia) (1994), Suomalaisten esihistoria kielitieteen valossa (Finnarnas förhistoria ur ett filologiskt perspektiv) (1996), Mistä sanat tulevat: suomalaista etymologiaa (Ordens härkomst: finsk etymologi) (1990), Linnun nimi: kirjakielemme linnunnimistön historia (Fågelnamn: de skriftspråkliga fågelnamnens historia) (2004) samt Nykysuomen etymologinen sanakirja (Etymologisk ordbok för nutidsfinskan) (2004), som utkommit som en uppdaterad webbversion 2020. Förutom vetenskaplig produktion har Häkkinen också skrivit flera läroböcker, exempelvis Kielitieteen perusteet (Språkvetenskapens grunder) (1994) och Suomen kielen historia 2: Suomen kielen tutkimuksen historia (Finskans historia 2: Den finska språkforskningens historia) (2008).

Häkkinens vetenskapliga produktion är mycket högklassig och betydande, och hon har vid sidan om sitt vetenskapliga arbete på ett mångsidigt sätt presenterat den lingvistiska forskningens rön för en bredare publik. Hon ser språkets historia som människans, samhällets och tänkandets historia och finskan som en viktig del av den finska identiteten.

”Språkliga förändringar och språkets olika tidsskikt speglar samhällets struktur och levnadssätt i olika tider. Språket bär spår av historiska förändringar, situationer och värderingar vid olika historiska tidpunkter. Trots att finskans skrivna historia har bara några århundraden bakom sig kan man i den se en hisnande utveckling från allmoges vardagliga talspråk till ett verktyg i det moderna informationssamhället och ett medium för konstnärlig gestaltning. Finskan har i ett väsentligen medvetet utvecklingsprojekt byggts ut till ett diversifierat system som uppfyller alla kriterier för ett kulturspråk”, säger Kaisa Häkkinen.

Häkkinen understryker att språkliga förändringar och kännedomen om dem hjälper oss att bättre förstå det nuvarande språkets substans. Språket utvecklas oavbrutet, och i vår tids språk lever olika element av varierande ålder sida vid sida.

”Vetenskapens uppgift oavsett disciplin är att hjälpa oss att bättre förstå människan och den värld hon är satt att leva i. Vetenskapens centrala ideal – kritisk hållning, ärlighet, öppenhet, tillförlitlighet och strävan efter objektivitet – är fungerande rättesnören som kan lyftas fram och tillämpas också i det övriga livet, inte bara inom vetenskapen”, säger Häkkinen. ”Inom humaniora studerar man människan, hennes tänkande och hennes verksamhet, och det om någonting är viktigt just för människan. Språk och begreppsligt tänkande är intimt kopplade till varandra.”