Totalkostnadsmodellens funktionalitet kan förbättras genom samarbete

En arbetsgrupp som tillsatts av Finlands Akademi har granskat nuläget och utvecklingsbehoven för totalkostnadsmodellen. Hur modellen tillämpas varierar inom olika forskningsorganisationer. Om universiteten till exempel går inför enhetlig praxis skulle detta kunna förbättra totalkostnadsmodellens funktionalitet i samband med forskningsfinansiering. Dessutom kan Finlands Akademi bistå forskarkåren genom att utveckla och förtydliga sin praxis när det gäller ekonomiförvaltning och annan rapportering.

Arbetsgruppen som preliminärt granskade totalkostnadsmodellens funktionalitet gav sin bedömning av modellens mål, struktur och tillämpningar, liksom med dessa i åtanke, även av sådana betydande förändringar i verksamhetsmiljön som skett efter 2015. Arbetsgruppen sammanställde även information om de utmaningar som finns i samband med att modellen tillämpas. Medlemmar i arbetsgruppen var vetenskapsråd Soili Vasikainen och undervisningsråd Mirja Vihma från Undervisnings- och kulturministeriet, samt direktör Satu-Anniina Pakarinen och som gruppens ordförande, direktör Jussi Vauhkonen från Finlands Akademi. Till stöd för sitt arbete samlade gruppen in information från forskningsorganisationer.

När det gäller Finlands Akademis finansiering har totalkostnadsmodellen varit i bruk sedan 2009. I samband med forskningsfinansiering tar totalkostnadsmodellen inte bara hänsyn till direkta utan även indirekta kostnader, det vill säga lönebikostnader och allmänna omkostnader. Endast en del av totalkostnaderna finansieras av en extern finansiär, medan antingen annan extern finansiering eller forskningsinstitutets egenfinansieringsandel täcker resten av kostnaderna. Finlands Akademis andel av totalkostnaderna är i regel högst 70 procent.

Mer enhetlighet och transparens i hur allmänna omkostnader redovisas

En viktig iakttagelse som enkäten gav vid handen när det gäller att tillämpa totalkostnadsmodellen är att finansieringsmottagarna i budgetar och kalkyler internt redovisar intäktsflödet, som bygger på en omkostnadskoefficient, annorlunda än när omkostnadskoefficienter räknas ut inför en ansökan. Tillvägagångssätten varierar även i viss mån i olika forskningsorganisationer. Samma iakttagelse gjordes även i den bedömning som sammanställts i slutrapporten 2015 om totalkostnadsmodellens genomslag och effekter.

Arbetsgruppen anser att forskningsorganisationerna har anledning att förenhetliga redovisningen av allmänna omkostnader och se till att redovisningen är transparent inom organisationen och stöder kvaliteten på forskningen. Det vore även bra att i högre grad se en diskussion föras mellan yrkesfolk inom ekonomiförvaltning och de som leder forskningsprojekt.

Enkäten visar att vid de flesta universitet redovisas egenfinansieringen fortfarande inte på ett transparent sätt. Det tydligaste tillvägagångssättet skulle vara att fakulteten (eller annan relevant enhet) redovisar ett eurobelopp som motsvarar projektets egenfinansieringsandel och debiterar de allmänna omkostnaderna fullt ut (brutto).

Arbetsgruppen anser att man kan minska forskarsamhällets och forskningsorganisationernas administrativa börda genom att i nära samarbete med andra aktörer inom forskning, utveckling och innovationssystemet utveckla och förtydliga Finlands Akademis praxis när det gäller ekonomiförvaltning och annan rapportering.