Eleverna upplevde att de fick tillräckligt med hjälp inom distansundervisningen

Största delen av eleverna väntade under coronatidens distansundervisning på att återvända till närundervisningen. Endast knappt 12 procent skulle ha velat fortsätta med distansundervisningen. Största delen upplevde att läraren visste hur det gick för eleverna. Kontakten hölls genom videomöten, inlärningsdagböcker eller personliga meddelanden. Enligt nästan alla elever fick de tillräckligt med hjälp, mest av sina egna föräldrar och även av kompisar och syskon. Det var inte så lätt att be läraren om hjälp, men många elever ansåg att läraren var tillgänglig vid behov.

Dessa resultat framgår av en undersökning som Finlands Akademi har finansierat och som utförts vid Jyväskylä universitet under ledning av professor Marja-Kristiina Lerkkanen. Bakgrunden till undersökningen var en långsiktig uppföljning av lärares och elevers stress och interaktion och gällde elever från förskoleundervisningen till den fjärde klassen. Med hjälp av Akademins separata covid-19-finansiering kunde man göra enkäter med tätare uppföljning och granska distansundervisningens inverkan på välbefinnandet och skolgången. Det finns ingen tidigare publicerad forskningsinformation där elever själva har fått berätta om sina erfarenheter av distansundervisning.

Största delen av eleverna berättade i intervjun att de själva ansvarade för skoldagens rytm med hjälp av sin vårdnadshavare. Jämfört med skolans normala veckotimmar var videokontakten mycket ringa. Studierna fokuserade på självständiga skoluppgifter. 75 procent ansåg att antalet uppgifter var antingen lika stort eller mindre än tidigare, 25 procent ansåg att de hade mer uppgifter än tidigare. Under distansundervisningen saknade eleverna mest sina klasskamrater, men de saknade också själva närundervisningen eftersom de tycker att det är trevligt i skolan, att det är lättare att lära sig saker i skolan och att närundervisningen ger en dagsrytm.

Största delen av lärarna upplevde ökad otillräcklighet och arbetsrelaterad stress under distansundervisningen. Det mest utmanande var undervisningens kvalitet, elevernas stödbehov och användningen av digitala verktyg samt att förena när- och distansundervisning. Rektorerna upplevde en betydande ökning av arbetsmängden och ett behov av ny kompetens. För dem ökade belastningen på arbetet bland annat av oklara eller generella anvisningar, nya undervisningsarrangemang och plötsliga förändringar samt osäkerhet om framtiden.

Föräldrarna upplevde att den största utmaningen var att kombinera arbete och familjeliv samt att stöda de barn som hade behov av stöd inom något område för lärande eller behov av stöd med självreglering.

"Med hjälp av den separata covid-19-finansieringen har vi samlat in uppföljningsmaterial av rektorer, lärare, elever och föräldrar i samma skolor. Med hjälp av materialet kan man granska pandemins inbördes konsekvenser för hela skolgemenskapens välbefinnande och inlärningsresultat. Vi har kunnat svara på det akuta behovet av forskningsdata om kristiden samt om skolgemenskapernas och individernas strategier för att klara av det.  Finansieringen av covid-19-undersökningen är viktig för den strukturella utvecklingen av den finländska utbildningen, för att öka flexibiliteten i undervisningspraxisen samt för att kompensera inlärningsunderskottet och välbefinnandet. Det här väcker intresse också ute i världen", betonar Lerkkanen.