Forskningsplaner, bedömningsutlåtanden och offentlighetslagen

Handlingars offentlighet är en utgångspunkt för myndigheternas verksamhet, liksom också för Finlands Akademi. I lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har riksdagen dock föreskrivit att planer om vetenskaplig forskning och de sakkunnigutlåtanden som getts om planerna är sekretessbelagda.

Enligt lagen är följande handlingar sekretessbelagda:

”handlingar som gäller planering av eller basmaterial för lärdomsprov eller vetenskaplig forskning eller handlingar som gäller teknologiskt eller något annat utvecklingsarbete eller bedömning av sådant arbete, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur dem inte orsakar lärdomsprovet, forskningen eller utvecklingsarbetet eller ett utnyttjande av dessa eller en saklig bedömning av dessa olägenhet eller medför olägenhet för forskaren eller uppdragsgivaren för forskningen eller utvecklingsarbetet,” (24 § 1 mom. 21 punkten)

Meningen är att skydda forskaren, och forskarens forskningsidé. För att en forskare ska kunna sända sin plan till en finansieringsmyndighet för bedömning, ska hen kunna lita på att planen inte avslöjas och obehörigen kan utnyttjas av en konkurrent eller någon annan utomstående. Därför föreskrivs det i lagen om forskningsplanens sekretess. Samma sekretessbestämmelser gäller för det utlåtande som de sakkunniga som bedömer forskningsplanen avger, av samma skäl. Sekretessen är alltså till fördel för forskaren. Den myndighet som behandlar ansökan ska respektera detta och sörja för sekretessen vid äventyr av straffrättsligt ansvar.

Högsta förvaltningsdomstolen har behandlat ärendet i sitt årsbokslut HFD 2020: 140. I motiveringen till sitt avgörande har högsta förvaltningsdomstolen konstaterat bl.a. följande:

I detaljmotiveringen till regeringens proposition med förslag till offentlighetslag (RP 30/1998 rd) konstateras i fråga om 24 § 1 mom. 21 punkten att bestämmelserna ”syftar till att skydda forskning och utvecklingsarbete och bedömning av dessa. … En forskningsplan kan innehålla sådan know-how som orättmätigt kan tas i bruk. Om handlingarna är offentliga, kan forskarens arbete, vetenskapliga projekt och yrkesverksamhet försvåras. Teknologiskt utvecklingsarbete kan gälla till exempel en produkt som senare patenteras.”

Det centrala draget i Akademins förfarande gällande bedömning av finansieringsansökningar är emellertid just det faktum att bedömningen av ansökningarna sker konfidentiellt. Enligt den utredning som fås av handlingarna motsvarar detta det internationellt vedertagna förfarandet vid vetenskaplig granskning av finansieringsansökningar. Högsta förvaltningsdomstolen bedömer dessutom att offentligheten hos bedömningsutlåtandena allmänt sett kunde påverka deras kvalitet och innehåll på ett sätt som skulle minska deras användningsvärde samt att de forskningsplaner som ska fogas till finansieringsansökningarna och som granskas i bedömningsutlåtandena skulle presenteras mer allmänt än tidigare så att forskningsidéerna inte avslöjas för tidigt. Det är också möjligt att offentligheten i bedömningsutlåtandena skulle leda till en minskad vilja att delta i bedömningen. Dessa omständigheter försvårar uppnåendet av bedömningens mål. Betydelsen av denna olägenhet vid uppskattningen av bedömningsutlåtandenas offentlighet är inte beroende av när utlåtandet har utfärdats.

Enligt internationell praxis bedöms de ansökningar som forskarna sänt till Finlands Akademi i internationella bedömningspaneler genom referentgranskning: medlemmarna i panelerna är utländska forskare som är väl förtrogna med ansökans område. Panelerna skriver expertutlåtanden på ansökningarna. Finansieringsbesluten fattas däremot i förtroendeorgan som består av representanter för det finländska forskningssamfundet. Organet grundar sitt arbete på ansökan, bedömningspanelens utlåtande och den rangordning som panelen utarbetat samt på organets riktlinjer. Förtroendeorganet motiverar i allmänhet sitt beslut kortfattat genom att hänvisa till sakkunnigutlåtandet.