Nya akademiforskare inom kultur- och samhällsforskning får finansiering för högklassiga och genomslagskraftiga projekt

Finlands Akademis forskningsråd för kultur och samhälle har idag beviljat finansiering för 21 nya anställningar som akademiforskare.

Med akademiforskarbidragen stöder forskningsrådet begåvade forskare som är i mitten av sin karriär. Forskningsrådet lade särskild vikt vid sådana sökande som i sin forskningsplan kombinerade hög kvalitet med starkt akademiskt och samhälleligt genomslag och vetenskaplig förnyelse.

Den totala finansieringen uppgår till cirka 9,4 miljoner euro. Finansieringen beviljas för fem år. Beviljandegraden var 11 procent. Ungefär 59 procent av de finansierade är kvinnor, medan andelen kvinnliga sökande var 53 procent.

Enligt forskningsrådets ordförande Sami Pihlström är anställningen som akademiforskare en viktig finansieringsform för att stödja de mest avancerade forskarna när de kvalificerar sig till de mest krävande forskaruppgifterna på professorsnivå. ”Även i år var det mycket hård konkurrens om finansieringen. Forskningsrådet har utifrån den internationella kollegiala granskningen valt ut utmärkta forskare som tack vare den femåriga finansieringen kan etablera sin ställning på det vetenskapliga fältet. Beviljandegraden är beklagligt låg i denna bidragsform, och många lysande forskare och högklassiga projekt kunde inte finansieras.”

Exempel på finansierade akademiforskare

Johanna Annola (Tammerfors universitet) undersöker förhållandena i kvinnofängelser från 1800-talet till 1920-talet. Annola ska utreda hur man byggde upp disciplin i fängelset, men också vilka andra erfarenheter som förknippades med fängelsevardagen. Hur sköttes kvinnorna i förhållande till sin reproduktiva roll? Hurdan själavård erbjöds och hur förhöll sig kvinnorna till den? Hur ändrades praxis i fångarnas arbete? I stället för att fokusera enbart på förvaltningshistoria fokuserar projektet på fängelseutrymmets olika dimensioner och de föränderliga upplevelserna hos fångarna. Annola ska tackla traditionellt arkivmaterial ur ett nytt perspektiv och dessutom använda nytt material, såsom brev som fångarna skrivit. Projektet ger material till aktuella diskussioner om ett straffinriktat samhälle, välfärd och människans moraliska skyldighet att arbeta.

Teppo Jakonen (Åbo universitet) undersöker användningen av en robot för att stödja distansdeltagande i undervisning i klassrummet. Roboten är en hjulförsedd anordning som användaren kan styra på distans via internet och genom en videoförbindelse. Inom ramen för projektet analyseras vid universiteten inspelade undervisningstimmar i främmande språk där en eller flera studerande deltar i undervisningen med hjälp av en fjärrstyrd robot och tillsammans med fysiskt närvarande deltagare. Forskningens resultat kan hjälpa granska möjligheterna att göra distansundervisningsteknik mångsidigare och stödja tillgången till utbildning genom att erbjuda möjligheter till deltagande för personer som t.ex. på grund av sjukdom eller karantän inte kan delta i undervisningen i klassrum.

Jukka Syväterä (Helsingfors universitet) undersöker den föränderliga praxisen när det gäller att åberopa vetenskapens auktoritet i den parlamentariska politiken. Vetenskapen och forskningen spelar en paradoxal roll i det politiska beslutsfattandet: forskningen förväntas i allt högre grad vara relevant för beslutsfattare, men samtidigt åsidosätts vetenskapliga experters synpunkter regelbundet. Projektet ska öppna ett nytt perspektiv på denna paradox genom att granska lagstiftarnas praxis att å ena sidan utnyttja vetenskapen som stöd för politiska argument och å andra sidan ifrågasätta vetenskapens auktoritet.